Vill att du ska förstå!

Jag försöker glömma! Men mina minnen är förstora!

Dom sitter som ett knivhugg i bröstet på mig. Och varje gång jag tänker tillbaka känns det som om kniven åker längre in i mig. Jag vet att jag inte har gjort något, Varför har jag då såna här skuld-känslor? Det känns som jag förkännar att bli behandlad som om man inte fanns, som jag vore en skugga som ingen såg.

Det var du som såg mig. Men allt det du har sakt har jag trott på. Jag LEVDE  på din lögner...

Och det har satt sina djupa spår djupt i mitt sår!

Din hårda slag gjorde inte lika ont som din grova Ord..

Jag förstår inte hur du kan behandla mig  så här, Utan att fälla en ända  tår!

Jag saknar dig så mycket så jag snart går i tusen bittar.

Förstår du inte hur hemskt det är för mig att gå på skolavslutningar & julavslutningar?

När alla springer fram till sin pappa och kramar om han så att man  ser hur kärleken flyger om kring dom?? Och där står jag. Utan en pappa som lägger armarna om En.

Hur kan du bara svika din barn på detta sättet?

Lider du inte allt? Har du dom smärterna som jag har inom mig?

Jag vill att allt ska vara som när jag var liten... När du och jag satt tillsammans och snickrad och skrattade och pratade om allt mellan himel och jord!

Varför försvann den tiden egentligen?

Jag vill bara att du ska veta att jag älskar dig!

claudiaaaa